Rasta Hanna

Tja, nu är det verkligen bloggardags jippi! Det har kliat i mig av abstinens att blogga den senaste tiden! Jag skulle ha varit på iväg till Stockholm i eftermiddag med båten, men på grund av en stormvarning som utfärdades igår till idag. Det här innebär att jag tyvärr INTE kan medverka på J A G dagen i år, men vädret kan man ju inte styra över! Vi får ta nya tag i vår istället. Det årliga julbordet med mina assistenter gick stapeln i fredags kväll på Munken, det var Jättegott och jättekul att träffa alla mina assistenter på en och samma gång samtidigt...

Moster RastaHanna!

Hej på er, nu är det bloggar dags jippi!
Jag hoppas att ni gillar att läsa min blogg lika mycket som jag gillar att blogga! Numera så kan jag få till mina blogginlägg exakt som det var tänkt  ifrån allra första början, när jag startade den här bloggen 2008. Det är kul att äntligen kan visa min talang som bloggare och sprida min kunskap om hur det är att leva med mina funktionsnedsättningar och ha ett ”normalt” liv ändå! Jag vill också försöka att motverka fördomarna som fortfarande finns i vårat moderna och högteknologiska samhälle mot oss som är funktionsnedsatta!Dessutom så ska ju samhället vara tillgängligt för alla, det har ju blivit mycket, mycket bättre nu.

Men det är ju faktiskt så att  ingen av dagens beslutsfattare som har någon form av funktionsnedsättning som har ett assistans behov, vad jag vet i skrivande stund i alla fall. Det skulle vara jättebra om det fanns någon eller några politiker som är funktionsnedsatta, som har ett behov av personlig assistans dagligen!Dom politikerna skulle ju verkligen fatta vad det  egentligen handlar om. Varför ska vi bli drabbade av något som någon eller några bedragare gör? Försäkringskassan kollar upp alla assistansbolag och alla oss som är assistansberättigade som bara den för närvarande. Det är ju i och i för sig bra. Men det jag absolut INTE kan fatta är att vissa av  handläggarna är så fördomsfulla. Dom ställer ju massor av frågor som man kan uppleva som väldigt kränkande! Min CP-skada går INTE och jag kommer ALDRIG att bli” frisk!!!!!!” Varför får man mindre timmar, när man egentligen behöver fler timmar? Jag vill kunna få vara den aktiva unga kvinna som jag är innerst inne! Just nu i bloggande stund så klarar jag mig ganska bra själv men så jag fort jag behöver hjälp med någonting så behöver mina  jag ”assar” och det innebär dynget om!
/Moster RastaHanna!

Nu är det verkligen bloggar dags igen jippi!
DreamTeam godkände min Permobil så jag fick inget körförbud haha! 
Förra veckan lite häktisk för mig så att jag hann tyvärr inte sätta mig här bakom skärmen för att blogga då, men nu så är jag tillbaka i min assistent fria zon! Det enda som fattas just nu för att jag ska kunna blogga och för att jag ska kunna utnyttja min ”Laptop” till 200%. Så behöver jag ha mitt nya svenska talstöd ”Erik” så fort som möjligt....
 Dessutom så börjar faktiskt den nya Komvux terminen redan januari så det så!Det skulle ju vara härligt att skriva och läsa i samma takt som alla andra i klassen. Datorn är ju faktiskt min penna om någon nu mot all förmodan skulle ha missat det!

 Jag fattar inte varför vissa människor envisas med att småbarns språk med mig, jag menar jag är ju INTE 2 år gammal utan jag är faktiskt 32 år gammal! Just det där borde man inte behöva utstå oavsett vilka funktionsnedsättningar man har! Det här är kanske är något för alla assistans anordnare, handikapp organisationer att diskutera? För det kan ju INTE bara vara jag som blir utsatt för det här  ute i dagens samhälle då och då? Har det verkligen varit bättre förr? Svar NEJ!

 Ute i den ”normala världen” där jag lever den största delen av mitt liv! Jag har ju redogjort för att jag upplever det som om jag lever i två olika världar i tidigare blogginlägg! Jag har lagt märke till att jag mår mycket bättre av att ha just det här förhållningssättet som jag har valt att ha när jag ser på livet! Den är bloggen är och ska vara tillgänglig för alla! Bara för att jag händelsevis råkar vara ”funkis” så har jag full tillgång till det skrivna ordet tack vare tre saker:
1 Datorn
2 Vickor Reader för Daisy böcker.
3 Ljudböcker.
/Moster RastaHanna!

Hej!

Nu är jag äntligen hemma i Örebro igen! Min älskling ligger och slappar i sängen medan jag bloggar och lyssnar ” Bruno Mars”! Prefekt bloggväder de regnar haha planerat nehe inte alls :D Annji jobbar Häligt, jag har kidnappat henne från dom djupa mörka småländska skogarna....  Shoppat på Gina idag första vändan haha.... Shoppat skor!Snyft nya numret av Vr ligger hemma i Visby!!!
/ Moster RastaHanna!

Hej på er!
Nu är bloggardags igen jippi! I torsdags eftermiddag så fick jag äntligen mitt ”Raster” på satt på mitt nya tangentbord, efter 3 veckors ständig väntan.... Vilket underlättar otroligt mycket för mig när jag skriver, för att nu så kan jag äntligen låta mitt vänstra pekfinger dansa över alla tangenterna helt obehindrat mer eller mindre i alla fall! Tack för hjälpen. Att vara en bloggare och skrivande person i övrigt också måste man ju ha ett fullt fungerande tangentbord utan glapp i. Datorn är ju mitt viktigaste arbetsredskap, det är ju jätteskönt att min andningsventil är helt vidöppen igen tycker jag! Jag fick en ny digitalkamera en chiliröd och den är jättesnygg i födelsedagspresent i onsdags, tack mormor för den.Så nu kommer jag även att lägga upp bilder här på bloggen fram över.
/ Moster RastaHanna!

Hej!

Nu är det verkligen bloggar dags igen! Jag har inte kunnat blogga tidigare i veckan p.g.a.

ett tandläkarbesök i tisdags eftermiddags. För ungefär vid 13:15 tiden så minns jag ingenting alls fram till 15:30. Jag fick nämligen något slags lugnande medel som smakade skit! Jag fick dricka det vid 13:00 tiden. Det har även gett mig en minneslucka, mellan dessa klockslag så är det helt jävla blankt! Ska det verkligen vara så? Ska inte tandläkarna ha ett annat möte med mig när jag inte är ”drogad,” informera mig om vad dom gjorde under besöket? Eller är det den gamla vanliga visan. ”Hon har ju assistenter som var med henne under hela besöket. Så dom kan säkert förklara för henne vad det var som hände under besöket, vad vi sa till henne och hur det gick!” Men det är bara rent och skärt skitsnack tycker jag! Fördomarna existerar alltså även inom vården också!

Det är oftast där som dom värsta fördomarna mot oss ”Funkisar” finns... På torsdag eftermiddag så ska jag äntligen på mitt gamla ”raster” på mitt nya tangentbord jippi. Det är ju på tiden  tycker jag....

/ Moster RastaHanna!

Hej på er!
Nu är det verkligen bloggardags igen och det inte jag själv som har orsakat den här pausen den här gången heller! Mitt externa minitangentbord gick i pension av sig själv för flera veckor sen, så jag bad min mamma som också är min Godeman att ringa och säga till att dom det var brådskande för mig att få ett nytt minitangentbord så fort som möjligt. Så som jag hade blivit lovad redan vid hembesöket i augusti! Vid två olika tillfällen så har dom varit här hemma och  med testat ett annat minitangentbord med en USB kontakt, men det funkade inte! Min dator hittade inte den nya enheten. Mysteriet med den konstiga USB kontakten kvarstår alltså. Det är ju jävligt svårt att använda ett tangentbord som har en strömkabel som det har blivit glapp i. Det näst intill omöjligt det kan jag intyga....
Men i torsdags så fick jag äntligen hem mitt nya externa minitangentbord och det  är synskade anpassat också jippi! Vilket innebär att man sätter fast etiketter med större bokstäver, siffror och symboler vilket underlättar otroligt mycket för mig! Varför fick jag inte det här när jag fick min första dator för? Dock så saknar mitt nya tangentbord ett ”raster” som gör att man kan trycka ner tangent i taget utan att träffa någon annan tangent som man inte trycka ner. Det underlättar jättemycket när man som jag är spattig. Men jag klarar mig skapligt ett kort tag utan det! För att jag klarar inte mig utan få blogga. Om jag inte skulle kunna sprida min kunskap om mina funktionsnedsättningar och motverka alla fördomar!
Moster RastaHanna!

Nu är verkligen bloggardags igen och det är också dags för mig att ta mig ur min helt ofriviliga nätcelebat på cirka en månad som typiskt nog inträffade veckan innan jag skulle börja plugga på Komvux igen! Det är svårt att vara utanviktigaste arbete redskap i en hel jävla månad! Det hinner ju hända jättemycket under den tiden ju... Jag har INTE heller kunnat uppdatera min ”älskade” blogg på ett för mig tillfredstände sätt absolut inte, detta vill jag bara klargöra en gång för alla!!! Jag är alltså tillbaka i min ”assistent fria zon” och det är jätteskönt tycker jag! Om man som jag har behov av personlig assistenter dygnet runt, så måste man ju ha någon form av andningsventil för att bli tokig och du som läser min blogg just nu stiftar redan bekantskap med min viktigaste ventil just nu! Det är också väldigt viktigt att du som ”brukare vet om att du är i din fulla rätt att ha dina ventiler, utan att du ska ha dåligt samvete för det! All kunskap om just detta finns inte ner skrivet i något som helst mattrial på några dom personlig assistans utbildningar vad jag vet i alla fall. Vilket är väldigt synd från alla håll och kanter tycker jag. Hoppas att ni som läser håller med mig om det här. Vi lever faktiskt på 2000 – talet men det märks INTE alltid på fördomarna ,som existerar mot oss som har såväl synliga som dolda funktionsnedsättningar i dagens samhälle! Vilket borde vara ett mer sällsynt fenomen i ett ”samhälle för alla!” 
 /Moster RastaHanna!

Hej! Igår så var det dagen efter tAKiDA och Europe på Gutavallen! ”Tältturnén tog Visby med storm för en kväll, rocken regerade verkligen i måndagskväll. Själva konserterna var toppen och jag tycker att båda banden ”Rockade fett!!! Väl värt att vänta på att få se tAKiDA ifrån Ånge, mamma  hjälpte mig att fixa mina biljetter på nätet redan i april och det var TUR det. För att hade jag missat den här HELKVÄLLEN, så hade jag ångrat mig resten av livet!

(Detta inlägget är skrivet igår!

Moster RastaHanna!

Idag är det dagen D värdens häftigaste konsert med Europe och Takida och det ska bli jättekul!!! Det är inte dåligt och den ska jag rulla på. Humor är ett av mina viktigaste vapen här i livet och på bloggen kommer det också att märkas! Jag hoppas att min blogg ska kunna motivera andra till att se att det allt går bara man vill! Moster RastaHanna! (Skrivet igår!)

Hej alla där ute!Nu är det dags att blogga på riktigt äntligen, det ska bli jättekul och spännande tycker jag! Jag har alltid vetat vad jag vill så länge jag minnas så har jag velat få min kunskap om hur det är att leva med min grad av CP-skada och ändå ha ett ”normalt ” liv! Min dator är mitt viktigaste hjälpmedel ja förutom Permobilen då haha. Utan dessa två hjälpmedel skulle livet vara  mycket tristare och tråkigare tycker jag i alla fall. Datorn behöver inte äta, sova eller gå på toaletten med mera utan den står alltid redo och den sviker aldrig så som människor kan göra! Ibland så undrar jag om det inte skulle vara bättre om man som brukare skulle robotar istället för assistenter. Varför då Det kanske ni som läser undrar? Ja det beror nog på att det skapar problem när assistenter säger upp sig utan någon som helst förvarning en vecka innan det är semester, detta skapar kaos för alla inblandade och då skulle det var bra med robotar istället.... Robotarna ska vara förinställda efter brukares enskilda behov och önskemål. Detta önskar jag mig i framtiden! Man anställer INTE sina armar och ben hur snabbt som helst heller. Då är det tur att jag har mitt trygga och stabila skyddsnät FAMILIJEN! Jag har inga problem att blogga vad jag tycker och tänker och känner.... Nej då Mia Törnblom min ”offerkofta” är inte på!
Moster RastaHanna!

Välkomna till nya ”RastaHanna!”

Jag har valt att bara behålla mitt gamla bloggnamn för att jag gillar det skarpt. Den gamla profilbilden får väl duga så länge i alla fall. Min CP-skada har aldrig hindrat mig ifrån att uttrycka mig lika väl i tal som i skrift, vilket jag är väldigt stolt över. Det är framför min dator som jag trivs som ”fisken i vattnet,” det är också här  framför min älskade dator som jag har min assistentfriazon eller nästintill i alla fall haha. I min vardag så är jag beroende av mina ”assar” dynget runt och dom funkar som mina extra armar och mina extra ben. Men det är jag själv som bestämmer var, när och hur jag vill ha för hjälp och som jag behöver vid alla olika tillfällen!  Jag bestämmer också på vilket sätt som vill jag att hjälpinsatserna som jag behöver ska utföras och av vilka personer som jag vill ska jobba för mig! Jag har själv valt att anlita BrukarkoperativetJ A G som min assistansanordnare och det är jävligt nöjd med måste jag säga!!! Det är min mamma och min syrra som är mina två  servicesgaranter eller arbetsplats chefer, dom sköter allt pappersarbete bland annat. Men det är jag som brukare som själv avgör vilka assistenter som jag släpper in i min lägenhet och in i mitt liv.... Jag har accepterat mina funktionsnedsättningar fullt ut för länge sen och jag ser inte dom som några hinder för att leva det ”normala” liv som jag lever och alltid har velat leva mitt liv! Min blogg ska vara som  en slags kunskapsbas, din chans  som min läsare att hjälpa till i  min dagliga kamp mot alla fördomarna som fortfarande existerar nu på 2000-talet! Jag ser fram mot alla spännande och intressanta kommentarer som ni kommer att skriva på mina blogginlägg!
Moster RastaHanna!